Ensam vårdnad när det är nödvändigt – inte bekvämt

I debatten om vårdnad och föräldraskap hörs ofta argumentet att ”barn har rätt till båda sina föräldrar” och att samarbete alltid är det bästa för barnet. Och visst – i en perfekt värld där båda föräldrarna är stabila, ansvarsfulla och trygga personer är delad vårdnad en självklarhet. Men verkligheten ser inte alltid ut så.

Det är dags att lyfta en obekväm men nödvändig sanning. Ensam vårdnad är ibland det enda alternativet för att ge barnen en trygg uppväxt.

Lagen slår fast att vårdnad handlar om barnens bästa, inte föräldrarnas rättigheter eller bekvämlighet. Att tvinga en stabil och ansvarsfull förälder att samarbeta med någon som är labil, aggressiv eller manipulerande är inte bara orimligt – det kan vara direkt skadligt för barnen.

Samarbete – alltid är det bästa för barnet?

Att samarbeta kring barn kräver en grundläggande förmåga till kommunikation, konsekvens och stabilt beslutsfattande. Men vad händer när en förälder är oberäknelig, impulsstyrd eller har ett destruktivt beteende? När konflikter och känsloutbrott gör varje samarbete till en kamp där barnen hamnar i kläm?

Att ge ensam vårdnad till den stabila föräldern handlar inte om att göra det ”bekvämare” för denne. Det handlar om att ge barnen en vardag där beslut fattas av någon som alltid har deras bästa i fokus. En förälder som går att lita på, som sätter barnets behov före egna impulser och som kan ge det viktigaste av allt: trygghet och förutsägbarhet.

Självklart ska ensam vårdnad inte vara en föräldrarnas maktkamp eller en bestraffning. Däremot ska det inte heller vara en omöjlighet om det står klart att en förälder inte kan samarbeta på ett sätt som gynnar barnen. Barn har rätt till trygghet, och ibland innebär det att en förälder måste ta fullt ansvar – för deras skull.

Att hålla fast vid idén om samarbete till varje pris riskerar att skada just de vi säger oss vilja skydda: barnen. Vårdnadsbeslut måste grunda sig i verkligheten, inte i en önskan om hur det borde vara. När en förälder gång på gång visar att hen inte kan hantera ansvaret, måste samhället och domstolarna ta ställning. Det är att handla ansvarsfullt för barnens skull.

Linnéa Berg
Advokat, familjerätt