Vad kan göras när skolpersonal förgriper sig sexuellt på elever?
DN rapporterade den 3 oktober 2025 om när det otänkbara sker – att skolanställd sexuellt utnyttjar eller trakasserar barn inom skolomsorgen. Artikeln i fråga handlade om en förskola i Ljusdal, men även domstol har prövat vad som sker rättsligt när lärare i sin tjänst producerat barnpornografi med elever som underlag. De rättsliga prövningarna i dessa frågor avser i princip alltid ansvarsfrågan; vem som ska dömas för brottet, och brottsskadeersättningen; vad gärningsmannen ska betala i ersättning till den drabbade. Den frågan som sällan berörs, eller prövas, är vilket ansvar skolan har för det inträffade, vilken skadeståndsskyldighet som kan åligga skolan och vad som kan göras till undvikande av att detta sker någonsin igen.
Alla skolor, kommunala eller friskolor, har en skyldighet att motverka sexuella trakasserier, som bryter mot Diskrimineringslagen och samma gärning kan även utgöra en kränkning av Europakonventionen Artikel 8. För dessa typer av skador svarar skolan om de känt till, eller borde ha känt till, de sexuella övergreppen men underlåtit att ingripa på ett effektivt vis. Beviskravet, alltså tyngden av den bevisning som krävs för att nå framgång, är betydligt lägre i skadeståndsmål jämfört med beviskravet i ett brottmål. Frågan om hur länge man kan rikta anspråk mot skolan beror på när i tiden det skedde, men även på andra parametrar. Exempelvis, när upptäckte den drabbade att det var en skada (om eleven blivit filmad i smyg och får vetskap långt senare), då kan det åberopas att tidpunkten för vetskap utgör startpunkten för när preskriptionstiden börjar löpa. I vissa fall kan preskriptionstiden om 10 år påstås börja löpa efter det att den drabbade fyllt 18 år, förutsatt att skadan drabbade en minderårig.
Vad gör man då som drabbad som vill få skolans ansvar prövat? Väsentligt är att visa att skolan underlåtit att agera på omständigheter som borde ha triggat ett agerande från skolan. Har lärare över tid visat på avvikande och sexualiserat beteende mot elever, har det kommit klagomål från flera håll och hur har skolan hanterat sådana signaler. Både muntlig (vittnen) som skriftlig (mejl, mötesanteckningar, veckobrev m.m.) bevisning är väsentliga, och vårt råd är att ta ut och samla ihop den bevisning som finns. I dessa typer av fall är det ofta många drabbade, så det är ofta värdefullt att prata med andra drabbade elever/föräldrar. När underlag finns som stödjer att skolan har agerat fel, så framställs ett krav till skolan. Är det så att skolan nekar att ersätta det framställda kravet så har det formellt uppstått en tvist och då kan rättsskydd sökas via hemförsäkringen som då bidrar till att finansiera en fortsatt prövning, inom- eller utom rätta.
De lagar som finns på området är handlingsdirigerande – vilket på ren svenska innebär att de syftar till att direkt styra skolors beteende till säkrande av att en elev som är i skolans vård aldrig ska utsättas för sexuella övergrepp eller trakasserier av varken skolans personal eller andra elever. Dessa möjligheter finns för den som är drabbad och regelverket vilar på en nollvision att detta aldrig ska inträffa i den undervisande verksamheten. För Dig som har vidare frågor om detta så finns LEGIO här för svar.