Nykter men fortfarande dömd – när samhället sviker barnen

I Sverige slår både lagstiftning och FN:s barnkonvention fast att barn har rätt till en nära relation med båda sina föräldrar – så länge det inte finns konkreta skäl som talar emot det. Ändå ser vi gång på gång hur samhället och rättssystemet istället arbetar utifrån en ”förebyggande” säkerhetstanke. En förälder med en tidigare missbruksproblematik blir i praktiken fråntagen sina rättigheter, trots att denne är nykter och aktivt arbetar för att förbli det.

Detta är inte bara ett slag mot föräldern – det är ett svek mot barnen.

Att leva nykter efter ett beroende är en livslång resa. Den kräver ansvarstagande, insikt och kontinuerliga åtgärder. Samtidigt skickar samhället en motsägelsefull signal: vi uppmuntrar människor till förändring, men när de väl gör det möts de av misstro och förlorar sin rätt att vara en närvarande förälder. I vårdnadstvister ser vi ofta hur en förälders historia väger tyngre än dennes nuvarande verklighet. Rätten att vara en del av sina barns liv blir ifrågasatt. Och inte på grund av konkreta brister i omsorgen, utan på grund av en gammal stämpel.

Men har vi verkligen råd att döma på det sättet? Barns rättigheter måste gå före samhällets behov av att straffa en förälder för sitt förflutna. Om en förälder har visat att den kan vara stabil, kärleksfull och närvarande, bör det vara just det som bedöms – inte en missbrukshistorik som inte längre är relevant.

Ingen kan bli en felfri förälder, men alla ska ha en chans att bli bättre. Barn har rätt till en nära relation med båda sina föräldrar och att återfå båda sina föräldrar när en av dem har kämpat sig tillbaka från något svårt. Det är inte bara en chans vi borde ge – det är en rättighet vi måste försvara!

Linnéa Berg
Advokat, familjerätt

Debattartikel