Preskription i skadeståndsmål – när är det för sent att kräva ersättning?

Många som drabbats av en skada – fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt – funderar inte direkt på att kräva skadestånd. Kanske kommer tanken först efter ett tag, när konsekvenserna blivit tydligare. Trots detta är viktigt att känna till att det finns en gräns för hur länge man har på sig att kräva ersättning. Den juridiska termen för det är preskription, och regleras som utgångspunkt i preskriptionslagen.

I det här inlägget reder vi ut vad som gäller för dessa spörsmål i allmänhet, med hjälp av några exempel från skadeståndssfären.

 

Vad betyder preskription?

Preskription betyder att man inte längre har rätt att kräva något, till exempel skadestånd, efter att en viss tid har gått. Det spelar ingen roll hur allvarlig skadan är, hur tydligt det är att någon är ansvarig, eller om du fortfarande har problem på grund av skadan – har tiden för att kräva ersättning gått ut, så förlorar du den rätten, se 8 § första stycket preskriptionslagen (Vid brott kan andra regler gälla – se mer om det längre ner).

Huvudregel: 10 år från skadetillfället

För de flesta civilrättsliga skadeståndsanspråk (till exempel personskada och sakskada) gäller huvudregeln i 2 § första stycket preskriptionslagen:

En fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan.

Detta gäller om det inte finns någon annan särskild preskriptionsregel i annan lag eller bestämmelse – vilket det ofta gör.

 

Undantag: Brott

Om skadeståndsanspråket grundar sig på ett brott, till exempel misshandel, sexualbrott eller bedrägeri. Preskriptionstiden följer då brottets preskriptionstid utöver minimumet på tio år (3 § preskriptionslagen).

Det innebär att ett skadeståndsanspråk kan göras gällande så länge åtal för brottet får väckas – vilket för vissa brott kan vara upp till 10, 15 eller till och med 25 år. För vissa allvarliga brott finns ingen preskription alls.

 

När börjar preskriptionstiden löpa?

Preskriptionstiden börjar normalt räknas från den dag då skadan inträffade, eller – i vissa fall – från den dag du borde ha känt till skadan och vem som orsakat den.

Det här är en viktig skillnad. Om du till exempel skadats i en vårdsituation men inte inser att något gått fel förrän flera år senare, kan preskriptionstiden börja löpa först när du får eller borde ha fått kännedom (se 23 § patientskadelagen).

 

Hur avbryter man preskriptionen?

Du kan bland annat avbryta preskriptionen genom att:

1. Skriva ett skriftligt krav till den du anser är ansvarig.
2. Få ett erkännande av skulden från motparten.
3. Väcka talan i domstol eller hos Kronofogden.

När preskriptionen avbryts, börjar en ny preskriptionstid löpa (vanligtvis 10 år igen).

Tips: Dokumentera alltid skriftligt när du riktar krav – det kan bli avgörande om det blir en tvist om preskription.

 

Vad händer om man är för sent ute?

Om preskriptionstiden löpt ut kan du inte längre kräva ersättning, oavsett om du har ”rätt” i sak. Domstolen ska då avvisa eller ogilla ditt krav om motparten åberopar preskription – och det gör de nästan alltid (8 § första stycket preskriptionslagen).

 

Sammanfattning – att tänka på:

• Vänta inte för länge med att agera om du lidit skada.
• Ta reda på vilken preskriptionstid som gäller i just ditt fall.
• Dokumentera dina krav och avbryt preskriptionen i tid.
• Rådgör med en jurist – särskilt om det gått flera år.

 

Behöver du hjälp?

Preskriptionsfrågor kan vara juridiskt snåriga, särskilt när det gäller bland annat långvariga sjukdoms- eller vårdskador. På vår byrå har vi lång erfarenhet av skadestånds- och försäkringsrätt, och hjälper gärna till att se om ditt krav fortfarande kan göras gällande. Kontakta oss för ett kostnadsfritt första samtal. Det kan vara skillnaden mellan att få rätt – eller att förlora allt på en teknikalitet.

Telefon: 08 678 60 50

E-post: info@legio.se