legio-logo          
version 2016

BROTT & STRAFF – i den virtuella världen

Andelen i Sverige med tillgång till internet 2015 var 93 %. Det låter som en tillförlitlig och trovärdig uppgift. Som jag naturligtvis har fått från internet, vilket kan innebära att den är mer eller mindre sann. Men den finns där, tillgänglig för oss alla med en uppkoppling. Faktum är att internet är en integrerad del av vår del av världen, och vad man än kan tänkas söka efter är det bara ett knapptryck bort. Vilket i grunden är bra. Men, det finns saker som sprids på internet som helt klart är till skada för individen och de kan skada rejält. Fenomen som nätmobbning, hämndporr och ”Happy slapping”, där man spelar in en misshandel och sen lägger ut på nätet, förekommer i en sådan omfattning att lagstiftaren har reagerat. Och det finns tecken på att reaktionen kan bli bra, vilket framgår när man läser SOU 2016:7 – Integritet och straffskydd.

Utredningen har fått uppgiften att se över det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten. Det är en grundlig utredning som syftar till att uppdatera lagarna som rör brott mot den enskildes frihet och frid, särskilt med hänsyn till de kränkningar som kan ske, och sker, över internet. Den tekniska utvecklingen ligger något före den straffrättsliga utformningen, vilket enkelt kan illustreras med brottet ofredande. Ett ofredande på 1960-talet, då Brottsbalken infördes, kunde bestå av att man gick in i grannens trädgård och vrålade att han var en idiot och en horunge. Störande oljud eller ofredande var, och är, straffbart. Alternativt kunde man bussringa samme granne dygnet runt. Även det räknades som ofredande.

Internets tillkomst har ökat möjligheterna till ett mer raffinerande ofredande och att utföra andra brott som skadar en persons integritet och sociala liv. Och skadorna kan bli så mycket större och mer permanenta idag, jämfört med vrålet i grannens trädgård. Jag menar på inga sätt att ofredande eller andra integritetsbrott var bagatellartade för 50 år sedan, men deras förekomst och negativa effekter har ökat exponentiellt, och de begås sannolikt också i en större omfattning idag. Utredningen lägger fram förslag, som om de omvandlas till lag, pekar på intressanta sätt att komma tillrätta med situationen.

Det finns en mängd tänkvärda överväganden, men kortfattat föreslås följande. Lagtexten i bestämmelserna om olaga hot, ofredande, förtal och förolämpning anpassas så att språkbruket också omfattar sådana brott som sker på internet. En ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång föreslås. Spridandet av sexfilmer, information om hälsotillstånd och andra intimt personliga uppgifter har då ett skydd mot att spriddas. Allt detta är positivt. En brottskadeersättning föreslås också, begränsat till vissa typer av ärekränkningsbrott. Och det skulle kunna ge en faktisk och konkret påverkan, på hur vi beter oss på internet. Sannolikt till det bättre. Utredningen har fastslagit under vilka begränsade förutsättningar som sådan ersättning ska utges men verktyget i sig kan vara effektivt.

Det finns ett problem med att vissa vräker ur sig saker genom tangentbordet som de aldrig hade sagt framför människor. Jag tvivlar på att en åhörare vid en presskonferens skulle uttrycka ilska mot en journalist på så sätt att personen uppmanar församlingen att våldta henne. Kanske en risk att betala en brottsskadeersättning om 7 000 kr till den som smädas kan motverka att så sker över internet? Nu har utredningen föreslagit att brottskadeersättning ska vara begränsat till grovt förtal (exempel sprida sexfilmer på internet mot någons vilja), men verktyget de introducerar är intressant och det skulle faktiskt påverka människors beteende i någon mening. Den typen av krav förs ofta fram i samband med åtal som åklagare väcker, och det är inte alltid som åtal väcks vid dessa brott. Där skulle lagstiftaren kunna hjälpa de drabbade att driva talan civilrättsligt.

Ett krav på förövaren skulle idag förmodligen behandlas som ett småmål, vilket innebär att vardera parten står sina rättegångskostnader oavsett utgången i målet. Skulle lagen ge ett undantag, att civilmål om brottsskadeersättning för dessa typer av integritetskränkningar inte skulle definieras som småmål så skulle tappande parten få stå rättegångskostnaderna. Det innebär att någon som bokstavligen spyr ut hat över någon via internet, på ett sätt som strider mot de lagar utredningen föreslår, skulle få betala dels en brottskadeersättning, dels rättegångskostnader. Det skulle sannolikt ha en dämpande verkan på den argaste sortens nättroll. Vi får se vad lagstiftaren gör av detta uppslag, blir spännande att följa.

http://www.regeringen.se/contentassets/207048837827439b9d1dce919d0dd6f9/integritet-och-straffskydd-sou-20167

Trevlig helg från oss på LEGIO!

Advokat & delägare Jens Victor Palm